Blog Image

Dengamle

Den Gamle och Altanen

Jag har två platser av frid här i världen och den ena är min altan. Här får jag vara mej själv och njuta mitt otium.

Hemma bäst

Ens plats i världen Posted on Tue, November 11, 2008 15:21:44

Som sagt var så var jag på en kurs i Göteborg. Det var fantastiskt trevligt och spännande. Däremot är Göteborg i november ingen höjdare. Grått, kallt och fuktigt. När jag skulle ta tåget hem så köpte jag en deckare. Det var en riktigt usel deckare så jag satt mest och tittade ut genom fönstret. Det var lite märkligt att sträva fram genom landskapet i surmörker. Det var elektriskt upplyst absolut hela vägen ända till Västerås.

Blog Image
Det är alltså för detta vi bränner upp världen. För att lysa upp småorter i mellansverige. Man blir lite dyster till mods.

Sedan gick jag och la mej. När jag steg upp var det fortfarande mörkt. Och i norra Sverige är det mörkt. Inte en lampa lyser förrän man rullar in på Vännäs station. Vännäs är inte precis någon ort som man förknippar med fräschör men när jag kliver ut så är det en underbar doft. Det luktar skog och frihet. Det är så underbart så jag står kvar på perrongen för att fylla mina näsborrar till fullo.

Blog Image
Jag står kvar för att njuta. När tåget rullar iväg kastar jag en blick över axeln. Det var ett timmertåg som stod för doften. Ridå.

Blog Image



Tilbaka

Varthän? Posted on Thu, November 06, 2008 11:14:41

Så rullade jag hem. I min liggvagnskupé låg två kvinnor överst som talade i tungor. Den ena kved ångestartat och den andra höll långa och komplicerade debattinlägg. Precis när man trodde sej förstå vart hon ville komma vek hon ut i ett helt annat spår. Under mej låg två män som snarkade ikapp. Tacksamt nog var jag ensam på mellannivå och som vi vidrörde på kursen så kan det bästa innehållet ligga i tomrummet.

Så jag hade en del tid att begrunda kursdagarna. Det var roligt och märkligt. Sammansättningen på gruppen var sådan att vi i vissa avseenden var väldigt lika varann och i andra avseenden så olika som människor kan bli. Legender klev livs levande framför en som mannen bakom Castor och Pollux och mannen som var Tåströhm.

Blog Image
Några av de unga gardet var också där och ett antal illustratörer, animatörer och konstnärer där jag kände till vissa och andra inte.

Well. Nu återstår det att se vad jag ska fylla den här tiden med för något …



Att packa

Varthän? Posted on Mon, November 03, 2008 14:11:24

Inte vet jag hur det gick till.

Antagligen började det på jobbet. Jag har haft det oförskämt bra en lång period. Nöjd har jag gått hem från jobbet och med tillförsikt har jag gått dit. En ynnest som är få förunnade som jobbar inom psykiatrin. Så kan man inte ha det i längden. Frågan är bara i vilken form det ska bryta ihop. Som så ofta är det en konflikt som får bägaren att rinna över. Vad var då problemet? Vårdideologi? Säkerhetsfrågor? Arbetsmiljö? Nädå. Det skulle vara något så trist som städning. Till saken hör att vi redan städar mer än vad andra liknande inrättningar gör. Visserligen så kan man aldrig städa tillräckligt men det brukar räcka med att städa mest. Men det skulle alltså städas ännu mer. Inte vet jag varför oväsentligheter är det som triggar ingång människor mest men jag for obegripligt illa i processen. Är inte jag för tuff för att fara illa i sånt strunt? Tydligen inte.

Jag hade en arbetskamrat som alltid fick vårångest och gick förbi universitetet och hämtade utbildningskatalogen för att söka nån kurs. Han gick aldrig någon kurs men sökte till en ny kurs varje vårvinter.

Här gick jag då som en sårad hjort. Naken genom livets törnesnår. Då hittar jag min kurs. Glad snickrar jag ihop en ansökan. Tror ni inte att jag kom in också? Men jag fungerar ju så att har man sagt a får man säga b. Allt vore så mycket lättare om jag inte var dum i huvudet. Så nu håller jag på att packa för att fara till Göteborg. Jag har tvättat kläder och försökt hitta plagg som inte är alltför trasiga. Rent och fint har jag lagt mina pinnaler i väskan. Rent och fint.

Blog Image
Men några ritgrejer kanske man ska ha med … och när man kommer tillbaka ligger HBT-pudeln i väskjäveln.



Magiskt

Ens plats i världen Posted on Mon, November 03, 2008 09:01:31

Nu har jag varit i Laisvall några dagar. Det var magiskt. På mornarna låg det en kalldimma över sjön. Varje träd, varje gren, varje grässtrå var täckt av en mäktig frost. Till och med spindelnäten syntes på tio meters håll av all frost. Båtsäsongen har upphört och skotersäsongen har inte kommit igång än så stillheten var absolut.

Det enda som var fel var att jag hade lämnat kameran hemma.



Homoerotik

Manlighet Posted on Tue, October 28, 2008 12:08:48

Serietecknare
Frank Miller gjorde en serie som hette 300. Serien var väl sådär. Roligare har
man haft. Av någon outgrundlig anledning ville man göra en film av det hela.
Filmtrailern gav en milt uttryckt låga förväntningar. Det är möjligt att det
var det som gjorde att jag tyckte att filmen ändå var rätt hygglig. Lite
adrenalinstint och suggestivt på något sätt.

Blog Image

Att
filmrecensenterna skulle vara skeptiska var självklart. Men det underliga var
att det som tydligast irriterade recensenterna var att filmen skulle vara ”Homoerotisk”.
Mina begrepp om homoerotik är inte sådär enorma. Det inskränker sej ungefär
till att jag bläddrat i något häfte med teckningar av Tom of Finland. Det fanns någon serie i Horsts
tidningar som skapade något slags moralpanik. ”Är bög bra?” frågade sej den
upprörda allmänheten. Mina åsikter om homoerotik är väl rätt pragmatiska. För
de som vill ha det är det säkert bra och för övriga bör det väl vara ganska
ointressant. Själv hade jag inga som helst problem med eventuella homoerotiska drag i filmen. Uppriktigt sagt så märkte jag dem inte ens.

Blog Image

Det man funderar
över är hur detta bisarra utslag av epidemisk homofobi bland landets filmtyckare
bara kunde uppstå sådär. Samma recensenter hade inga problem att avnjuta
Brokeback mountain där till och med jag kunde uppfatta det homoerotiska innehållet.



Personer som korsat ens väg

Ens plats i världen Posted on Mon, October 27, 2008 08:41:19

När jag bodde på Ålidhem kom det en ung fransk eller belgisk vad-han-nu-var journalist och intervjuade mej. En trevlig kille. Av någon anledning blev intervjun aldrig publicerad för det kom fram många intressanta fakta om mej som mina fans säkerligen skulle varit intresserade av.

Blog Image
Nåja. Det är ingen idé att gråta över spillt thé.



När jag mötte Lassie

Manlighet Posted on Thu, October 23, 2008 22:58:28

En gång i livet fick jag se Muddy Waters. Ödets bistra nyck gjorde att det var på Östra Gymnasiet i Umeå men det är ändå en gåva att jag fick göra det.

Blog Image
Den engelska gruppen the Rolling Stones tog sitt namn från en av hans låtar. En annan låt som Stones tog upp var I´m a man där en man beskriver alla sina företräden “All of you women, Stand up in line, I will make love to you, In one hours time” och liknande. Låten har väl tolkats som något av en sexistisk höjdpunkt. Men för att fullt ut förstå texten så bör man ha i åtanke att Muddy kallade låten “Mannish boy”.



Fälgkors

Manlighet Posted on Thu, October 23, 2008 22:08:09

Som god Svensk så
förknippar jag manlighet med någon form av tillkortakommande. Manlighet hör
ihop med farbror Melker på nåt sätt.

En av bristerna
är kommunikationen. Vi har inte så mycket att tala om. Det blir ungefär ”-Sköt
ni nån älg, då?”, ”-Jo” och så tar det slut där. Eller ”Har du bytt till
vinterdäck?”, ”Jo” och liknande.

Men ett tillfälle
då jag känner mej osvenskt manlig är just när jag byter till vinterdäck. Vinden
får fart över Mariehemsängarna och blåser snålt runt parkeringen. Snön vräker ner
som en långsam lavin. Vissa snökorn är isiga och blästrar ens ansiktet när man
pulsar fram mot bilen. Jag känner broderskap med mina samiska förfäder som
kämpat genom fjällvinden för att rädda favorithärken från vargen. Jag känner
också broderskap med mina prästerliga förfäder som övergett civiliserade
trakter för genom snövinden kämpa sej mot fjällbyarna för att sprida gussordet
bland lapparne. Också med de förfädra soldater som försvarade fosterlandet,
konungen och det svenska folket mot ryssen i ur och skur.

Blog Image

Man gräver med
händerna för att få in domkraften under bilen. Man får försöka använda lösa
däck som stoppblock för att bilen inte ska glida iväg. Muttrarna har rostat
fast. Man får uppbringa sina yttersta krafter för att betvinga den trilskande
muttern.

En gång för ett
antal år sedan så hade jag satt på radion under däckbytet som ett slags avslappning. Då är
det en kvinna som berättar om hur hon bytt till vinterdäck. Det här var på P1
så hon fick säkert tala tio minuter helt ostört. Hon arbetar på en mansdominerad
arbetsplats och hör varje år den manliga konversationen om vintertdäcksbyte.
För att få lite insikt så bestämmer hon sej för att utföra ett däckbyte. ”Jag
förklarade för min man att jag ville byta däck i år” ”Visst sa han. Jag ska ta
fram grejerna”. ”Sedan gick jag ut i garaget. Där låg däcken. Jag hissade upp
bilen och körde mutterdragaren så var det klart”. ”Vad är det alla män pratar
om?”

Som vanligt
försökte jag prata med radion men det är en väldigt ensidig form av
kommunikation det där radio. Men jag var ovanligt vältalig för att vara man.
Jag var väl lite uppretad när jag återvände till min rostiga mutter så jag
råkade vrida sönder fälgkorset. Det gav mej faktiskt en riktigt rusig manlig
känsla. Det var banne mej tjugo skotrar på gårn.

Sedan var det sed
för mej att tänka på det där radioprogrammet varje år och vrida sönder
fälgkors. Jag vet inte om jag blev starkare och starke eller om det var så att
kineserna började blanda i allt större halter av gammalt lödtenn i fälgkorsen.
Jag känner inte av någon ökad styrka i mitt övriga liv så det är väl förstås
det senare alternativet som gäller. Men inte i mitt inre.

Blog Image

Nu är allt det
där passé. Jag har bytt till en sån där fransk bil. Peugout eller Renault eller
vad det kan vara. Den är rätt fräsch än så länge så muttrarna löper så lätt att
inte ens ett modernt kinesiskt fälgkors går att vrida sönder.



Lennart

Ens avtryck i sanden Posted on Thu, October 23, 2008 11:09:34

Det låg en halvfärdig Lennartsida och insisterade på att bli avslutad:

Blog Image



Svart blues

Övrigt Posted on Wed, October 15, 2008 08:23:19

Men originalet är ändå bäst. Kolla gamle Son House när han framför “Death Letter Blues”. Ovanligt sammanhållen och gedigen text för att vara blues:

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Eller ännu äldre Bukka White som väl borde vara i sjuttioårsåldern när han klämmer fram den här. Enkelt men effektivt gitarrspel. Aberdeen Mississippi.

<!–
WriteFlash('’);
//–>



« PreviousNext »