Jag blev besatt av frågan vad som gör en blogg läsvärd. Man ska vara ytlig och tramsig – det klarar jag. Man ska skriva slumpvisa partier på engelska – Äh! Det verkar ju bara dumt; Det skiter jag i. Men en sak jag upptäckte var att man bör vara blond och ha märkligt svullna läppar!? Jag förstår inte riktigt hur det hela hänger ihop, har de någon slags blondinboxning för sej? Men jag är beredd att prova det mesta:

Blog Image

Men jag vet inte … det känns inte riktigt som jag.

En lustig grej som jag sett på några ställen är att unga kvinnor utförligt beskriver sina fyllerisvinerier på sina bloggar. Med ålderns rätt börjar mina fyllerisvinerier bli allt mer modesta. Jag var lite onykter efter vinmässan i november men inte värre än att jag mådde alldeles utmärkt morgonen efter. Nu på nyårsaftonen hade jag ätit en utsökt trerätters måltid. Några pilsner hade slunkit ner och jag hade lyckats bita av min snaps så många gånger att den räckte genom hela sånghäftet. Men just innan tolvslaget fick jag en chokladask i knät. Jag har lite karaktärsproblem när det gäller godis i allmänhet och chokladaskar i synnerhet. Det blev kanske lite mycket. När så tolvslaget kom fick jag ett glas Cinzano Asti i min hand. Det brukar ju vara så gott som fördrink eller aptitretare. Men nu var det sjukt sött och sliskigt. Plötsligt kändes det som blodsockret steg hysteriskt och munnen klibbade. Då kom fina Berra, som förresten var huvudkock, med en flaska Whisky. En tvåa whisky skulle ju bli en fin avslutning på kvällen och skulle förhoppningsvis lösa upp sockerlagen som trögflöt i mitt blodsystem som en sirap. Tror ni inte att Berra-jäveln trots mina tydliga anvisningar häller upp nåt som snarare ser ut som en åtta. Och Bowmore häller man inte i slasken så jag fick vackert dricka upp. Så trots mitt eleganta kryssande genom kvällens drycker så slutade jag som tämligen onykter. Men jag kräktes inte så jag fick ingenting attraktivt att skriva om på bloggen…