Som sagt var så var jag på en kurs i Göteborg. Det var fantastiskt trevligt och spännande. Däremot är Göteborg i november ingen höjdare. Grått, kallt och fuktigt. När jag skulle ta tåget hem så köpte jag en deckare. Det var en riktigt usel deckare så jag satt mest och tittade ut genom fönstret. Det var lite märkligt att sträva fram genom landskapet i surmörker. Det var elektriskt upplyst absolut hela vägen ända till Västerås.

Blog Image
Det är alltså för detta vi bränner upp världen. För att lysa upp småorter i mellansverige. Man blir lite dyster till mods.

Sedan gick jag och la mej. När jag steg upp var det fortfarande mörkt. Och i norra Sverige är det mörkt. Inte en lampa lyser förrän man rullar in på Vännäs station. Vännäs är inte precis någon ort som man förknippar med fräschör men när jag kliver ut så är det en underbar doft. Det luktar skog och frihet. Det är så underbart så jag står kvar på perrongen för att fylla mina näsborrar till fullo.

Blog Image
Jag står kvar för att njuta. När tåget rullar iväg kastar jag en blick över axeln. Det var ett timmertåg som stod för doften. Ridå.

Blog Image