Serietecknare
Frank Miller gjorde en serie som hette 300. Serien var väl sådär. Roligare har
man haft. Av någon outgrundlig anledning ville man göra en film av det hela.
Filmtrailern gav en milt uttryckt låga förväntningar. Det är möjligt att det
var det som gjorde att jag tyckte att filmen ändå var rätt hygglig. Lite
adrenalinstint och suggestivt på något sätt.

Blog Image

Att
filmrecensenterna skulle vara skeptiska var självklart. Men det underliga var
att det som tydligast irriterade recensenterna var att filmen skulle vara ”Homoerotisk”.
Mina begrepp om homoerotik är inte sådär enorma. Det inskränker sej ungefär
till att jag bläddrat i något häfte med teckningar av Tom of Finland. Det fanns någon serie i Horsts
tidningar som skapade något slags moralpanik. ”Är bög bra?” frågade sej den
upprörda allmänheten. Mina åsikter om homoerotik är väl rätt pragmatiska. För
de som vill ha det är det säkert bra och för övriga bör det väl vara ganska
ointressant. Själv hade jag inga som helst problem med eventuella homoerotiska drag i filmen. Uppriktigt sagt så märkte jag dem inte ens.

Blog Image

Det man funderar
över är hur detta bisarra utslag av epidemisk homofobi bland landets filmtyckare
bara kunde uppstå sådär. Samma recensenter hade inga problem att avnjuta
Brokeback mountain där till och med jag kunde uppfatta det homoerotiska innehållet.