Jag vet inte när det började. Men jag minns att jag var banan-galen redan när jag råkade på Trollhätte-glass Djungelpinne. Trollhätteglass fanns inte i norra Sverige så varje resa vi gjorde var det bara frågan om att få i sej så många djungelpinnar som möjligt.

När jag så i lite vuxnare ålder började göra improviserade serier så råkade jag komma på tanken på öl med banansmak. Jag försökte övertala en kamrat som arbetade på bageri att stjäla en flaska bananessens så att jag skulle kunna smaksätta vanligt starköl. Men det blev aldrig nåt av det projektet.

I vintras var jag i Paris med de hårda grabbarna. Vi skulle gå på Prix D’amerique-loppet på Hippodrome Paris Vincennes. Vi hade några dagar på oss i Paris och spankulerade runt i största allmänhet.

När vi så går på en bakgata mitt ute i ingenstans så ser jag en flaska i ett skyltfönster “Bieres des bananes”! Jag blev eld och lågor! Jag rusade in och inhandlade den åtråvärda buteljen.

Blog Image

Det var inte oävet. Jag hade väntat mej den sedvanliga skumbanansmaken. Men det var en mycket mognare och elegantare smak. Den smakade klockrent banan. Riktigt, riktigt mogen just på väg till att bli övermogen. Just när den är som godast som min gamla mellanstadiefröken brukade säga. Det var övveraskande gott.

Men när jag druckit halva flaskan började jag fundera om jag verkligen skulle dricka så mycket öl med min vikt och allt så jag erbjöd gentilt mina kamrater att smaka. Någon lyckades jag övertala att ta en klunk.

Blog Image

Men till slut blev jag tvungen att slänga resten av flaskan. Nog är det väl egendomligt att sex välväxta karlar i sina bästa år inte ska kunna klara att tömma en 33 centiliters ölflaska. Skamligt. Man undrar om dom verkligen har tre skotrar på gården …