Här var det meningen att jag skulle leda min finurligt dolda tes i bevis. Jag har berättat om mina verk, om min farfars och sedan om min fars. Utgående från att jag står i begrepp att inträda i gubbskapet och att jag börjar förstå mina förfäder på ett helt annat plan. Tanken var att jag skulle visa att vi gör allt grundare avtryck i sanden när vi vandrar i denna jämmerdal.

Men tydligen har jag redan gått så djupt in i gubbskapet att jag inte insett vilket helt nytt sätt att skriva detta blogg är. För den första text du kommer att läsa är alltså den sista jag skrivit och, om du ids, så är den första jag skrivit den sista du kommer att läsa. Det är alltså idiotiskt att bygga resonemang på tidigare texter. Kanske är själva bloggkonceptet en god allegori över tidens tankeutbyte. Det måste hållas kort, snärtigt och ytligt.

Eller … var det just det jag skulle visa?